Min polis

Söndag 18 oktober

För ett tag sedan besökte jag och Alexander polismuseet i stan. Vi råkade gå över ett övergångställe på vägen dit när en galen kärring kom körandes i en stor bil. Alexander gick strax framför mig vid hjulen på vagnen som jag hade tagit med. Det var ett jättelitet övergångställe där det inte åker många bilar alls. Det är lätt för bilförarna att se de gående för det är fri sikt och ingen kurva. Hur som helst så måste hon varit helt ouppmärksam för hon tvärnitade, tutade och stack ut huvudet ur fönstret och skrek på mig att jag minsann skulle hålla min ungjävel i handen och det var det värsta hon sett. Jag skrek tillbaka och sa att hon får stanna när det kommer gående. Hon såg nog inte Alexander och tänkte bara köra på. Det värsta var att hon hade en pudel i sitt knä, hur bra kör man då!? Alexander blev rädd och jag sa till honom att han inte gjort något fel. Han gick ju med mig jättesnällt. Inget spring eller trams utan gick bara precis som man ska. Jag tittade även på henne som man brukar göra, kolla att hon ser mig och att hon tänker stanna. Vet inte vad hon sysslade med. Det bästa var att det kom en bilist från andra hållet och stannar och skäller ut henne.

Idag någon månad senare tog Alexander upp händelsen, han pratade med Jante om tanten som ville åka först och skrek på oss.

Vi hade i alla fall en bra dag på polismuseet. Löste ett

fall och fick sitta i en polisbil.