PEJ:en är såld

Onsdag 6 september

På kvällen ringer en kille som tidigare mailat mig om annonsen på vår bil. I mailet skrev han "jag köper bilen osedd". Då måste han ju köpa den :) Jag åker iväg till pappa där jag har bilen och tar ut rattkryckan, den kan ju vara bra att ha kvar. Jante ringer mig och säger att killen som vill köpa bilen är framme på Dagsländevägen, vi går ut men det är ingen där. Efter ett tag ringer Jante igen och säger att killen är på parkeringen på Dagsländevägen, vi åker ut och letar efter honom. Han var på Trollsländevägen och hade hört och kört fel. Han ser ut som en slusk och det känns inte bra att sälja till honom, men vi vill bli av med bilen och behöver pengarna. Pappa och han provkör bilen och han säger att han bara ska ha den i två månader så det är okej med lite fel på bilen. Han har en cigg i munen hela tiden, även när han går in i mammas och pappas villa. Han har häng till knäna och äckligt hår. Jag förstår att det inte är någon som kommer ta väl hand om bilen. Det känns så löjligt att känna sorg för en bil men det var min första och jag får skylla på min gravidetet. Jag lipar till och med när jag ser tecknat på teve. Jag hade satt ut 5000 kr i annonsen men killen har bara 4300 kr, så pappa säger, "Då behåller vi vinterdäcken". Det var bra för de är jättefina med bra dubbar, om vi har tur kan vi använda dem på nya bilen.